p

Yes, that's true.

Tittade tillbaka i arkivet och läste igenom inläggen jag skrivit om P och mig. Märkte att om någon som inte alls känner oss läser dessa inläggen kommer inte förstå på det sättet jag vill att de ska förstå mig på. Jag är väldigt dålig på att uttrycka mig genom ord, men jag vill ändå ha denna dagboken för mig själv. För jag förstår ju hur ja tänker. Denna bloggen är ju till för mig själv egentligen. Men jag önskar att jag kunde skriva bättre, skriva så att andra förstår mig också. Ännu svårare att uttrycka känslor

Jag är heller inte bra på att uttrycka mig med min mun. Vissa säger att de förstår mig men jag tror ändå inte de gör det helt. Det är så svårt.
Jag önskar att jag var bättre på det.

Häromdan pratade P med mig och vill att jag ska prata med henne och kuratorn för att hon ska kunna gå vidare. Men då tänker jag såhär, jag har gett henne massa chanser och försökt prata med henne själv. Och om hon verkligen känner mig skulle hon fatta hur svårt det var för mig ens att säga mina riktiga känslor för henne. Hon vill ju att jag ska vara ärlig. Jag ville aldrig såra henne och hon sårar mig gång efter gång.

Denna gången tänker jag sätta mig själv i första hand. Jag tänker inte prata med henne nu bara för att det passar henne nu. Hon vägrade att lyssna på mig när jag ville prata och där sumpade hon sina chanser, tyvärr. Jag har redan gett dig massa chanser och orkar inte mer.

Iaf, det var inte det här jag ville skriva om men aja.

Min kompis Rasmus vill att jag ska skriva om vad som har hänt mellan mig och P i den andra bloggen men jag kan inte. Han kommer ändå inte förstå mig när jag skriver det. När jag skriver låter det som om jag är super dum och det är jättesynd om Pernilla. Det är ju inte alls till den punkten jag vill. Menar heller inte att allt är P's fel och jag har rätt men ja. Jag förstår nog vad jag skrivit här när jag läser tillbaka.

Orkar inte mer. Jag är sämst på att uttrycka mina känslor i allmänhet.


Peace out!