MEN!
Vi hade svenska som vår sista lektion och sedan ville Ulrika att jag skulle stanna kvar, jag visste vad hon ville prata om. Jag såg att hon pratade med Pernilla innan lunchen och då skulle hon troligen vilja prata med mig med. Aja, jag orkar faktiskt inte mer! Kan inte någon för en gångs skull tänka på mig, försöka förstå hur jag känner mig. Jag försöker alltid tänka på alla andra i första hand och se till att de har roligt och mår bra. Jag utgår alltid ifrån hur jag vill bli behandlad behandlar jag andra. Kan någon behandla mig som jag vill då? Tydligen inte, men bara för att andra inte gör det tänker inte jag vara likadan, jag ska fortsätta och behandla mina vänner så som jag själv vill bli behandlad, jag vet, att någon gång kommer jag hitta personen som förstår mig utan att jag ska behöva säga det rakt ut, den personen finns någonstan, det vet jag.
Iaf, jag pratade med henne och kunde inte hålla mig, mina tårar gick inte att hålla undan. Eftersom jag är rätt förkyld började jag snora också och det var väldigt pinsamt. Men snälla ulrika hämtade papper till mig och det gick bra. Hon vill att jag och Pernilla ska ta ett snack, egentligen vill jag inte det men jag vet att det behövs så jag sa jaa. Nu ångrar jag mig, jag har redan försökt prata med henne en gång och hoppades verkligen på att Pernilla skulle lyssna men jag hade fel. Jag tror inte hon kommer vara bättre denna gången men aja, får väl försöka en gång till, sista gången. Vi ska prata mer om det på måndag.
På måndag är det den 1 februari och då ska valet vara gjort, åh.
