p

Jag hade bestämt mig för att inte prata med henne i skolan idag, det skulle bli bäst så. Hon sa några ord till mig och så och jag svarade ett vanligt enkelt svar. Sedan labbar vi tillsammans så det är väldigt svårt att undvika henne. Jag vill henne inget illa och jag tänkte aldrig såra henne eller bråka med henne men det är hon som inte ville lyssna och därför blev det ett missförstånd, hon missförstod mig och jag kan ingenting föra. Jag orkar inte förklara för henne hur det var jag egentligen menade. Hon kommer inte att lyssna, hon kommer att avbryta mig och sedan kommer det sluta likadant som förra gången. Jag visste att det skulle bli så innan jag pratade med henne men jag ville hellre få det ur mig än att ha det kvar inom mig. Det gör ont.

Hon är arg på mig nu men jag bryr mig inte, vi är egentligen två helt helt olika personer och borde egentligen inte umgås med varandra, men jag är glad över den tiden vi hade tillsammans och jag ångrar ingenting, du var min bästa vän.

Efter skolan idag skickade hon ett långt sms till mig, det var sammanlagt 9 sms tillsammans. Redan när jag läste de första raderna visste jag att hon skulle skriva och tänka så. Hon vände på allt, jag sa aldrig att det var hennes fel men hon skyller allt på mig. Allt är mitt fel, hon skrev som om jag ska känna mig skyldig, att jag ska få skuldkänslor. Det har jag inte och kommer heller inte få det. Jag är stark.

Hejdå för alltid. Vi har så himla många minnen ihop, de kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

P.S Hon tänker välja samma skola som mig, men jag tar varje dag som den kommer, vill inte tänka på det nu D.S