PAULINE
PAULINE!
Jag fattar inte, varför måste jag vara så känslig?!
Varför har jag så lätt för att gråta, förut grät jag inte alls lika ofta som jag gör nu.
Jag hatar det!
När jag gråter vill jag helst att ingen ser och så vill jag vara för mig själv.
Nu kan jag börja gråta för en film, när jag lyssnar på en låt som påminner om något ledsamt, när jag ser något hemskt eller sorligt, när jag blir arg, ledsen, glad och för ingenting.
Ibland hatar jag verkligen en visst person! Varför måste du göra så mot mig, hur ofta gör jag det där. En gång om året och därför måste du förstöra för mig då eller?! Du har faktiskt en egen, du ska vara glad, inte ens jag har en! Nu när jag skriver här och tänker på det igen känner jag tårarna komma tillbaka igen, jag tänker inte fälla en till tår för dig, det är du inte värt.
Du ska vara en av mina närmsta, du är en men tyvärr vill jag inte ha dig. Om jag fått välja skulle jag inte vilja att du existerar för du har förstört för mig så många gånger. Om du har fel så erkänner du aldrig det, om jag gör samma fel som du gjorde så kan du skälla på mig och slå mig hur mycket du vill. Jag får inte säga ett ord, bara för att du är äldre än mig så betyder det inte att du bestämmer över mig! Jag har lika mycket rätt som dig om inte mer! Du gör aldrig det du måste göra för att du skyller på läxorna, efter en stund ser jag dig sitta vid tv:n och titta på tv, hm är det läxan eller?! Ingen orkar eller vågar säga emot dig förutom jag och jag orkar inte mer! Och ni två, hur kan ni vara rädda för den personen, ni är faktiskt de som gjorde henne så! ÅH; VAD JAG HATAR ER IBLAND!
När jag är som gladast så ska alltid du förstöra allting. Det är snart lov och jag borde vara glad, men sen kom du...
Jag vet att det bara är jag som fattar vad jag skrivit, det här är till mig själv, som egentligen allt annat jag skriver här också.
Jag fattar inte, varför måste jag vara så känslig?!
Varför har jag så lätt för att gråta, förut grät jag inte alls lika ofta som jag gör nu.
Jag hatar det!
När jag gråter vill jag helst att ingen ser och så vill jag vara för mig själv.
Nu kan jag börja gråta för en film, när jag lyssnar på en låt som påminner om något ledsamt, när jag ser något hemskt eller sorligt, när jag blir arg, ledsen, glad och för ingenting.
Ibland hatar jag verkligen en visst person! Varför måste du göra så mot mig, hur ofta gör jag det där. En gång om året och därför måste du förstöra för mig då eller?! Du har faktiskt en egen, du ska vara glad, inte ens jag har en! Nu när jag skriver här och tänker på det igen känner jag tårarna komma tillbaka igen, jag tänker inte fälla en till tår för dig, det är du inte värt.
Du ska vara en av mina närmsta, du är en men tyvärr vill jag inte ha dig. Om jag fått välja skulle jag inte vilja att du existerar för du har förstört för mig så många gånger. Om du har fel så erkänner du aldrig det, om jag gör samma fel som du gjorde så kan du skälla på mig och slå mig hur mycket du vill. Jag får inte säga ett ord, bara för att du är äldre än mig så betyder det inte att du bestämmer över mig! Jag har lika mycket rätt som dig om inte mer! Du gör aldrig det du måste göra för att du skyller på läxorna, efter en stund ser jag dig sitta vid tv:n och titta på tv, hm är det läxan eller?! Ingen orkar eller vågar säga emot dig förutom jag och jag orkar inte mer! Och ni två, hur kan ni vara rädda för den personen, ni är faktiskt de som gjorde henne så! ÅH; VAD JAG HATAR ER IBLAND!
När jag är som gladast så ska alltid du förstöra allting. Det är snart lov och jag borde vara glad, men sen kom du...
Jag vet att det bara är jag som fattar vad jag skrivit, det här är till mig själv, som egentligen allt annat jag skriver här också.
Kommentarer
Trackback
