My friends♥
Jag ville bara skriva att jag är väldigt glad över att jag fick börja gymnasiet med ett par underbara kompisar. Jag är faktiskt väldigt nöjd med min klass och skulle inte vilja börja i NV1A till exemple, NV1B ska det vara♥
Jag har märkt att jag inte skrivit så mycket om detta här i bloggen men jag vill bara säga att det finns några i min klass som jag verkligen trivs väldigt bra med. Efter det som hände mellan mig och P så tappade jag min självkänsla väldigt mycket och trodde inte jag skulle kunna bli den jag verkligen ville vara men det gick faktiskt, nu är jag den jag vill vara och jag är jättelycklig.
Jag kan inte säga att min klass är som en familj, för det är den inte. Den är snarare väldigt splittrad och grupperat vilket jag tycker är väldigt konstigt eftersom vi bara känt varandra en kort tid. Jag känner mig inte bekväm med alla människor i min klass, vid många tillfällen känner jag mig väldigt tillgjort och måste anstränga mig för att komma på något som låter intressant för de att höra. Sånt orkar jag inte med mer, men som tur är så finns det några som jag verkligen kan vara mig själv med och det är dessa jag bryr mig om. De andra struntar jag i hur de ser på mig, jag är jag, gillar de det inte så kan det dra.
I alla fall, mina fina vänner som det känns som att vi känt varandra i flera år fastän vi bara känt varandra i några månader är Felicia, Amy & Emelie som alla går i min klass då. Jag är verkligen jätteglad för att jag fått lära känna er och jag kan verkligen vara mig själ med er. Tack för att ni finns♥
Vi har som sagt bara känt varandra i några månader men jag tycker att vi har kommit varandra väldigt nära för att det bara varit en kort tid.
Så, nu orkar jag inte skriva mer, börjar tappa tålamodet. Men känner att jag verkligen vill ha dessa saker nedskrivna och som jag sedan kan läsa tillbaka om. Mina fina minnen vill jag ha kvar. Det dåliga kan ta och slänga sig i väggen. Hah, fått detta från Amy, hahhaa.
P.S Just det, på fredag fyller Amy år och då blir det feeeeeeeeeeeeeeeeeeeest, yeeeah. Är så tagad som man bara kan vara!
Jag har märkt att jag inte skrivit så mycket om detta här i bloggen men jag vill bara säga att det finns några i min klass som jag verkligen trivs väldigt bra med. Efter det som hände mellan mig och P så tappade jag min självkänsla väldigt mycket och trodde inte jag skulle kunna bli den jag verkligen ville vara men det gick faktiskt, nu är jag den jag vill vara och jag är jättelycklig.
Jag kan inte säga att min klass är som en familj, för det är den inte. Den är snarare väldigt splittrad och grupperat vilket jag tycker är väldigt konstigt eftersom vi bara känt varandra en kort tid. Jag känner mig inte bekväm med alla människor i min klass, vid många tillfällen känner jag mig väldigt tillgjort och måste anstränga mig för att komma på något som låter intressant för de att höra. Sånt orkar jag inte med mer, men som tur är så finns det några som jag verkligen kan vara mig själv med och det är dessa jag bryr mig om. De andra struntar jag i hur de ser på mig, jag är jag, gillar de det inte så kan det dra.
I alla fall, mina fina vänner som det känns som att vi känt varandra i flera år fastän vi bara känt varandra i några månader är Felicia, Amy & Emelie som alla går i min klass då. Jag är verkligen jätteglad för att jag fått lära känna er och jag kan verkligen vara mig själ med er. Tack för att ni finns♥
Vi har som sagt bara känt varandra i några månader men jag tycker att vi har kommit varandra väldigt nära för att det bara varit en kort tid.
Så, nu orkar jag inte skriva mer, börjar tappa tålamodet. Men känner att jag verkligen vill ha dessa saker nedskrivna och som jag sedan kan läsa tillbaka om. Mina fina minnen vill jag ha kvar. Det dåliga kan ta och slänga sig i väggen. Hah, fått detta från Amy, hahhaa.
P.S Just det, på fredag fyller Amy år och då blir det feeeeeeeeeeeeeeeeeeeest, yeeeah. Är så tagad som man bara kan vara!
Kommentarer
Trackback
